Ljusdal/Ljusdals-Posten Han har tidigare inte varit ordinarie i nämndssammanhang. Nu ska Markus Evensson (S), 35 år från Järvsö, leda kommunens kanske tyngsta nämnd, omsorgsnämnden, i fyra år framåt. Klicka för att läsa hela artikeln.

På nyårsdagen gnistrar snön. Vi lever som i en turistbild av svensk skidåkning, där en familj skidar tillsammans i eftermiddagssolen. I vårt fall är vi i och för sig flera familjer som delat upp oss i två olika farter i längdspåren i Harsa. I ena ledet pågår seriös träning och förberedelser för Vasaloppet. I det andra kan man känna doften av varm choklad och nyskalad apelsin. För oss alla heter dagens kodord Swix Blå och vi åker i hårda spår genom en skog där nysnön tynger granarna. Kan man åka i ett vykort så är det just det vi gör. Konditionsträning kan inte bli vackrare än så.

Det påstås att i Norden användes skidor för transport före hjulet uppfanns och långt före min barndoms skidhjälte Sven-Åke Lundbäck vann ett skidlopp i mitt längdparadis Harsa i Hälsingland år 1972.
Hör du också till dem som kan njuta av Vinterstudion i tv? Det är väl vi som är gamla nog för att vara uppfödda med att själva skriva upp mellantider på femmilarna som njuter mest. Vi som stakat oss fram i motvind med felvallade skidor och uppskattat tävlande som sagt som det var då: ”Alltid kommer det fram nån idiot som vill åka skidor” (Thomas Magnusson) eller ”Skidlöpning är ett jävla hundliv, jag önskar jag vore död” (Arthur Häggblad). Idag är även skidlöparna mer stajlade, men slitet och snoret går inte att helt putsa bort. Kanske är det därför längdåkare är så folkkära? Själv måste jag erkänna att jag hör till dem som älskar längdåkning när den är som på nyårsdagens vykort: när man glider fram i en skog där solen kämpar för att stanna kvar ovanför trädtopparna och de egna stavtagen är det ljud som bryter tystnaden. Det är motsatsen till Charlotte Kallas och Emil Jönssons explosiva insatser. Min njutning är den totala avsaknaden av hets.

Den andra dagen på det nya året är vi inte fullt lika morgontrötta, och vi ger oss iväg tidigt till skidbackarna i närbelägna Järvsö. Pistmaskinen klarade av sitt pass ett par timmar tidigare och nysnön ligger som ett mjukt täcke över backarna. Morgonsolen färgar himlen rosa och vykortslivet fortsätter ännu en oförglömlig dag. Ett privat tungt år har tagit slut, ett arbetsmässigt gott likaså. Livet har alltid både och. Nu vänder vi blad, jag laddar batterierna och hoppas att även ditt år började bra. Och jag hoppas att det bådar gott för vårt gemensamma – att följa i Norrtelje Tidning.

katarina.ekspong@norrteljetidning.se

Läs hela krönikan här!